Fanny Fanny Fanny

Helgen har gått fort, som vanligt. Är verkligen förträffligt fint att vara ledig fre-sön. Underbart måste jag säga! Fredagen blev det fin fin förfest här. Sedan tog jag, Anna & Hanna oss till andra sidan bron. Det händer inte ofta kan jag säga! Där stod vi och shakade på livingroom resten av kvällen. Idag har jag någon sjuk träningsvärk i låren, så dansade nog ett tag. Sen blev det promenad i vinternatten!

Vi ska mellanlanda i Miami på väg till Jamaica. Så vi måste fylla i en ansökan för att vi ska till USA. Där ska man svara på frågor i stil med "Har du planerat en terroristattack", "Är du drogberoende"? Det är så amerikanskt så jag håller på att dö. Ja, jag planerar en terroristattack, tänkte göra så här och så här.. Japp!

Nu är det bokat. 9 mars. Det kommer bli så jävla bra!!!!!!!!!!!!!!

Ska ännu en gång radera något jag kommer ångra. Men just nu får Spotify och Youtube fylla mina öron med musik, ipoden får chilla i väntan på ny musik. Min film tar mycket plats, så något måste väck. Snart fäller jag en tår.

Skrev ju tidigare lite flyktigt om att vi varit med i en norsk musikvideo. Trots att jag bangade closeups, och mest var en bakrundsdansare i paljettklänning med discokula känns det sjukt bra! Är väl inte riktigt jag att flirta med en kamera, det gjorde dock Anna & Sara sjukt bra.

Jag har fortfarande inte förstått att det är 2010. 2009 flög iväg på ett härligt sätt. Har en känsla av att 2010 kan bli flyta på lika härligt, kanske lite mer seriöst dock. Time will tell.

Var så sjukt irriterad tidigare idag. En jävla idiotkille lurade oss alla (mest mig) och snodde massa öl. Självklart kommer jag på det minuten efter han lämnat butiken. Går och kollar kameran, och ja han har gömt massa sexpack vid ingången. Hur orkar man?

Känns så bara som en "hej bloggen!" dag.

Efterfest i Ninas rum. Klockan är 3 och vi har redan efterfest. En riktig sådan, vi sitter 7 personer i Ninas stora säng. Alla är tvungna att ha huvudbonad, vi har spelat neger och president och nu lyssnar vi på red red wine. Vinet är slut och nu shottar vi direkt ur en martiniflaska. Hur mer efterfest kan det bli? It's good. Hanna och Anna ligger och sover i andra delen av lägenheten,tror jag.

"Första mötet med Kingston blir dramatiskt. Efter en timme i Jamaicas huvudstad lever den upp till ryktet som en av världens farligaste städer.

Tre unga killar i ett gathörn. Plötsligt har en av dem smugit upp bakom mig, den andre kommer efter med dragen kniv. Adrenalinsprint på 200 meter, säkerligen olympisk hastighet. När jag vänder mig om ser jag hur de lunkar tillbaka till sitt gathörn 30 meter från pensionatet, och spärrar vägen till mitt tillfälliga hem.

Jag skakar av rädsla och pulsen rusar när jag svänger in på en annan gata. Fyra äldre män sitter runt ett träbord och spelar domino. Från den färgglada "romshopen", en liten vagn med öl, karameller och cigaretter, hörs musik. Härifrån kommer också de ljumma Guinnessflaskorna farbröderna sippar ur samtidigt som de smäller med dominobrickorna och slänger ur sig spydigheter till varandra.

Med andan i halsgropen går jag fram och frågar om det finns en annan väg till pensionatet Leighton House.

- Whadda gwan whitey?

Alltså, vad vill du vite man?

- Tre killar slog mig och jagade mig med kniv. Nu väntar de där jag bor.

- Det var som fan! Kom så går vi och pratar med dem, säger en av farbröderna och reser sig.

Han har vitt hår och är nog inte längre än 1,60, men han tar mig under armen och leder mig åt samma håll jag kom ifrån. Det lilla gänget är inte längre kvar när vi kommer fram och den lille mannen bredvid mig verkar nästan lite besviken. Han pekar på sitt hus där han bott i 40 år.

- Vad som helst, när som helst. Kom till mig. Välkommen till Kingston, säger han och går tillbaka till sitt dominospel.

De västafrikanska rötterna känns igen i Kingston. Staden har attityd, här är det rakt på sak, utan krussiduller. Men det finns en värme som lyser igenom när man pratar med folk"

Jag längtar.

Det händer, säkert minst en gång per år. En stor katasrof som tar tusentalsliv. Det kan vara en våg, en jordbävning, ett krig, en terroristattack eller en epedemi. Vi blir lika chockade varje gång, och är aldrig förberedda. Men hur kan man vara det? Förberedd på att något hemskt ska hända, det kan vara vad som helst. Hur kan man förbereda sig på att ett jordskalv ska inträffa. Som förstör en hel stad och tar tiotusentals liv. Det går inte. Det som händer sker, tyvärr är det så. Det går inte att gå runt och vara rädd mest hela tiden, något farligt kanske händer.

Man vet att vissa områden och vissa länder är mer utsatta än alla. Sverige till exempel, är ganska tryggt och lugnt, händer inte så mycket här. Asien däremot har blivit utsatt för flera naturkatastrofer de senaste åren, Mellanöstern är ständigt utsatt för väpnade konflikter. Usa och London blir utsatta för terrorattacker och Nordamerika för epedemier. Nu senast jordskalv i Nordamerika/Karibien. Man kan inte gå säker för något, någonstans. Men man får inte låta det skrämma en. Hindra en för att besöka nya länder, nya världsdelar och möta nya kulturer. Rädslan, ska inte stoppa en. Klart man måste värdera situationen innan man åker till en viss plats. Men att låta ett "rykte" om att ett land är farligt stoppa en. Det tycker jag är fel. Då får man väl kolla upp i förväg vilka städer/platser som är mindre "farliga". Och sätta situationen i verklighet, man får använda huvudet lite.

Man kanske inte går klädd hur som helst, eller på andra sätt skickar ut fel signaler. Det gäller väl över allt, får anpassa sig lite efter landet och kulturen. Det är så olika i olika länder, i Thailand t.ex. är det helt okej att gå runt i superkorta shorts, alla gör det. Men i Vietnam kanske man inte känner sig lika bekväm i sitt tighta linne och korta shorts. Det är så olika, men får värdera situationen dit man kommer. Tänka efter lite helt enkelt.

Det jag egentligen ville säga var nog att jag tycker att det som hänt på Haiti är hemskt, och jag hoppas att alla bidrar till att hjälpa så gott det går. Skicka ett sms för att stödja läkare utan gränser, röda korset eller what so ever. Inte bara inte bry sig, sitta framför sin dator i det trygga landet i nord och bara inte bry sig. Säger inte att man behöver skänka pengar till någon organisation där det kanske ändå inte når fram. Men man kan reflektera lite över händelsen, vad som hänt. Och hur det faktiskt påverkat de som bor där, vad som hade hänt om det faktiskt skett i ett land eller en stad närmare dig. Vilka känslor som kommit fram hos en själv då.


Allt är inte bara en hängmatta på en vit sandstrand vid ett turkost hav. Inte hela tiden.

Jag har olika framtidsplaner var och varannan dag. Svårt att leva ibland, finns för mycket alternativ, för mycket saker att göra. Just nu är jag sjukt sugen på Jamaica och sen kanske det blir Stockholm till hösten ändå. Jag vill nog börja plugga och det tror jag faktiskt jag vill göra i Stockholm. Om jag nu ska plugga ett program på 3 år. Hm, är så jag tänker nu, men imorgon har jag väl något helt annat i huvudet.

Jag hamnade såklart på Qba igår, där blev jag nersupen av min chef. Fannyyyy här kommer med rödvin till oss! Ungefär så lät det hela kvällen. När hon skulle köpa alkohol till Andreas var det hårda tåg: Här har du 3 öl, inte bli för full.

Sjukt kallt ute, inte mänskligt. Under -10 är fan inte okej. Men dubbla leggings, tjock kofta och dunjacka får funka. Min chef försöker övertala mig att komma på löningspils på en krog rätt nära här. Jag är sugen, men sen så tänker jag på hur kallt det är ute. Då blir jag inte sugen längre. Men samtidigt så är jag ju sugen.

"These streets remind me of quicksand
When your on it you'll keep goin down
And there's noone to hold on too
And there's noone to pull you out
You keep on fallin
And noone can here you callin
So you end up self destructing"

Jag har så tydliga minnen från när jag hörde den här låten första gången. Höst i Stockholm och vi står utanför Ica borta vid Tjärhovsplan. Mina killkompisar ska gå in på Ica, och jag får låna ens cdfreestyle, han säger att jag ska lyssna på låt nr 7. Det är den, Gettho med Akon. Var innan Akon riktigt slagit igenom och blivit känd. Jag stod där i höstmörkret och lyssnade på texten. Kom fram så mycket känslor. Det stämde så bra in, så bra in på så många jag känner, så många jag umgåts med.

Jag tycker det är så tråkigt. När livet går åt så fel håll för vissa. Personer jag varit så nära, jag ser var det är på väg. Jag vill stoppa det, men jag kan inte. Jag kan inte tvinga någon att leva sitt liv på ett sätt jag tycker är rätt eller bra. Alla måste få leva sitt liv precis på det sättet de vill. Men samtidigt så måste jag stoppa dom, stoppa de innan de förstör sina liv. För jag vet hur lätt det är, plötsligt så är man där. Fast. Då krävs det väldigt mycket för att ta sig tillbaka upp igen.

Idag har det blivit många vändor till vårat proppskåp. Strömmen har nämligen gått en sisådär 10 gånger. Fick skicka Anna och köpa nya proppar för de vi hade tog slut, nu har även de Anna köpt tagit slut. Är inte okej, men vad gör man. Tydligen går det inte med element, spis och tvättmaskin samtidigt. Inte tv och element i vardagsrummet heller. Eller hur var det nu?

Ressuget gör mig galen! Måste bort från -20, till värmen och solen! Har kollat runt på massa olika ikväll. Det står nog mellan Gambia och Kanarieöarna. Gambia röstar jag för, för vem fan vill till Kanarieöarna, egentligen. Men billigt, bra, varmt, enkelt. Gambia är iofs också sjukt billigt, nu gäller det bara att övertala resten.

Förstår inte vad det är med mig, jag äter hela tiden och är fortfarande hungrig. Jag har ju ingen mat kvar nu. Detta kommer att ruinera mig, måste börja äta gröt dygnet runt.

Nu ska jag & Anna se på Paradise, sen är jag lite trött. Så antingen ska jag nog sova, eller kosa mig med gänget i vardagsrummet. Time will tell.

Kos och klem

Jag har kommit fram till att jag är sjukt lätt övertalad. Försäljare det är bara att ge er på mig om ni vill ha någon provision! Skulle fördriva lite tid i väntan på Seg-Nina. Eftersom det är typ -15 minus här, man vill med andra ord inte spendera så mycket tid ute. Jag gick därför in i en mysig té -affär som låg lägligt till. Tänkte att det var en bra idé. där kunde jag strosa runt och lukta på lite oliak téer. Men där hade jag fel. En japan hoppar på mig direkt, jag som trodde jag skulle få vara lite anonym. Men han är trevlig och bjuder mig på en kopp av "dagens té". Väldigt gott och jag funderade på att köpa mig lite té. Går runt och luktar/kollar lite men han vill såklart hjälpa mig. Frågar vad jag vill ha för té och när på dygnet jag ska dricka det. Advance det här, han tar fram ett som luktar gott och verkar bra. Helt naturligt från Taiwan och bla bla. Ska precis slå till när han råkar nämna priset sådär i förbifarten. 189 nok för en liten påse med té. Jag försöker se oberörd ut och säger att jag kanske vill ha något annat. Tillslut måste jag ju säga att jag söker ett té under 100 kr. Han kollar lite föraktfullt för mig, och berättar hur viktigt det är med gott och bra té... Jag blir övertalad och tillslut köper jag ett té för 89 kr, + en tésil för 50 kr. Känns bra.

Lite dyrt, men var faktiskt väldigt gott! Så det kan jag rekomendera om ni känner er lite rika nån dag! Minns dock inte vad det heter, eller vad affären heter.

Nu måste jag springa till gymmer, Nina kallar!!

Idag är det söndag, igen. Var ju söndag i typ förrgår? Johns avskedsfest igår var väldigt lyckad, sjukt mycket härliga människor och bra drag. Lite för bra drag nästan, Sarah missförstod mitt "Kan du köpa en flaska rosé åt mig", och körde istället på en box. Är ju farligt det där med boxar, ingen aning om hur mycket man dricker och det tar aldrig slut!
Vid 1 tiden drog vi oss iväg till Quadiz för att dansa och fixa efterfest-material. Jag dansar i soffan och dricker ännu mer alkohol, väldigt osmart kan jag känna nu i efterhand. Vid halv tre lämnar jag sällskapet och vinglar hem. Däckar i min säng med kläder och smink. Hoppas det här inte blir en dålig vana känner jag, hänt lite för ofta senaste veckan.

Tydligen har det varit efterfest här med 15 killar och 4 tjejer. Totalt ovetande har jag sovit mig igenom hela den. Eller tydligen har jag varit vaken och pratat lite med Nina och Hanna när det försökte väcka mig. Det har jag dock inget minne av.

Kul imorse när det kommer ut random killar från alla rum och alla vi bara garvar. Jag tyckte så synd om de killarna, de kände inte ens varann. Gillar att vi börjar driva om situationen med de kvar i rummet, vet inte om de uppskattade det så mycket. En fixade iallfall vårt elelment innan han gick, en riktig karl det!

Nu har vi kört en storstädningen och lägenheten är skinande ren igen, det går fort när man är många! Får se hur denna dag ska spenderas, en fin vinterdag har jag märkt. Måste passa på innan solen går ner bara, då blir det mörkt.

Kommer föresten inga bilder nu på ett tag, någons kamera blev ju snodd igår. Livet är hårt för de hårda säger jag bara.

Jag har alltid tyckt det är så intressant att veta hur folk upplever mig och hur jag är. Såklart kan man känna sig själv och veta sina bra och dåliga sidor. Men vill fortfarande veta från de i min närhet, hur de upplever mig.

Jag och Nina satt en kväll i soffan och lekte någon konstig lek. Den gick ut på att vi skulle säga massa yrken/personligheter och sen säga vem som mest såg ut att vara så. Blev dock lite svårt ibland eftersom vi känner personerna vi utgick ifrån. Och då kan det ju bli lite svårt. Men det var kul. Vem som mest såg ut som en mamma, vem som skulle gifta sig först, vem som såg mest kvinnlig ut och vem som såg smartast ut. Det var en kul lek. Efter ett tag satt Nina tyst och funderade för sig själv, sen sa hon det är så tråkigt vi säger ju inte dig på något. Jag måste komma på något som du är. Hon funderar lite till och sen utbrister hon: du är ren!
- Nina, va?
- Ja, asså jag kommer ihåg när vi var i Thailand och alla var svettiga och äckliga, då var du så ren!

Hm, ja tack ska man väl säga. Jag är ren.

Hanna sa att jag verkligen var SNÄLL.
Jag minns när vi var små, gick typ i femman. Då på någon lektion hade vi en lek, att alla skulle skriva något positivt om alla. Så alla gick runt och skrev snälla saker på lappar på varandras ryggar.
Det var svårt att komma på något på de man inte kände så bra. Då blev det oftast "snäll".
Jag minns att jag fick "Klok" av en tjej, då blev jag glad.

Har även hört att jag är envis, och Sarah sa att jag inte bara säger massa saker, utan genomför dem också. Det gillar vi. Kanske fått lite uppfattning om hur jag är som person, jobbar på det!

Nyårsafton igår var helt förträffligt bra! Börjar med att jag får detta sms 16.57 när jag precis ska sluta jobbet.
"Lägenheten är städad och spice girls spelas i högtalarna. Kom hem NU! Vill du köpa ett chess kontant kort för 100 kr till mej :) ses snart. Puss"

Det kan ju inte bli mycket bättre! Kvällen fortsatte i samma härliga anda. Först var det drink och ost, sen blev det en fin nyårsmiddag som övergick i förfest. Hanna överaskade alla med en lek, underbart!! Sen var det våghals och ännu mer vin. Älskar att Nina gick till grannen och frågade om hon kunde få en rulle toalettpapper, för hon hade fått ett sånt där piller i sin drink.

Vi kom tillslut iväg til fest 1, där skålades det nya året in! Alla undrade dock var Nina var, hon kommer  helt virrig ut på terrassen ca 00.05 och utbrister: Var har ni varit!? Gott nytt år Nina.

Såklart ska vi trotsa kylan och bege oss till fest nr 2, jag & Tilda banga taxi och körde en promenad. Det var halt men vi kom fram! En jävla fest var det! Fyllan slog till rejält.

Efter det var det efterfest hos oss. Fick en fixidé, ganska bra på att få sånna på fyllan. Jag ville fixa en asstor efterfest, norges största typ tänkte jag. Smsade alla jag kunde komma på som var i Oslo att det var efterfest. Sen gick jag och däcka i min säng. Vaknar vid halv 8 och ska gå på toa, kollar mig själv i spegeln och ser att jag har cerpentiner runt halsen och i håret. Det går bra nu!


Det var svart som gällde igår.


Vi körde en stel nyårsmiddag